amateurriders

När jag vart mindre och gick på ridskolan Kvistofta var då jag träffade honom. Kommer ihåg att redan första gången jag hade ridit honom älskade jag honom. Han var pigg och busig, precis så jag ville att hästarna skulle vara (typ 7 år gammal, haha). När han kom till Kvistofta var han bara 4 eller fem år, född 1997. Han var en c-ponny och i för mig var han alldeles lagom stor. Han var vänlig i boxen och aldrig dum. Bara busig ibland när man red. Han testade alltid den som satt på ryggen när det var dags för hoppning, han tog et jätteskutt och det var många som trillade av. Men inte jag! Fast dock vart Zingo den första som jag någonsin trillade av, det var inte särskillt dramatiskt eller Zingos fel över huvud taget. Vi skulle svänga åt väster men jag berättade det inte för Zingo så jag svängde åt vänster och Zingo åt höger. Det måste ha sett jätteroligt ut, fast jag var ju inte så gammal.

Jag tävlade många tävlingar på Zingo, men liten och orutinerad som jag var, så gav det inte några utmärka resultat. Jag glömde vägar, eller så sprang Zingo lite som han ville. Men jag var lika glad för det. Jag fick ju rida Zingo.

Vi hade också många roliga stunder tillsammans på alla dagridläger jag var på, på sommrarna. Det var underbara tider, de bästa dagarna på hela sommaren!

Men tiden gick och en dag lades Kvistofta ner. Bara några utav hästarna skulle behållas, Zingo var en av dem. man kunde dock bli medryttare på honom, minns dock inte varför jag inte blev det, antingen var det någon annan som hann före eller något sådant.

Några år senare (när jag hade Larett) såg jag att Zingo var till salu, för inte alls mycket. Jag var vid det laget för stor för honom men min kompis var inte. Så hon övertygade sin pappa och ringde till dem. Men då var det för sent, Zingo var redan såld till en ridskola uppe i Stockholm. Där han står nu..

Vet också att han var på HFRK ett tag men trivdes inte alls och fick åka hem igen, mes såldes inte långt efter till en annan ridskola..