Napoleons vita hingst
Kejsaren Napoleons favorithäst, den vita hingsten Marengo. Hingsten följde sin herra över många slagfält över hela Europa.
Under 1800-talet var det Napoleon Bonparte som styrde över Frankrike. Han ville skapa en ny fransk stormark i europa, han var en duktig befälhavare. Han var dessvärre inte en så speciellt duktig ryttare. Napoleon var kanske inte så nogran med sin sitts på hästryggen, men en sak han var noggran med var vilka hästar han satt på. De skulle vara ädla hästar och hans favorit var vita arabhingstar.
Marengo, som skulle bli Napoleons favorit, importerades från Egypten till Frankrike 1799. Då var han 6 år gammal och inte särskillt hög, ändast 143cm. Men Napoleon var inte en särskillt stor ryttare, så det skulle inte vara något problem. Hingsten fick sitt namn efter det stora slaget vid den Italienska staden Marengo. Napoleons och hans arme på 30 000 man, mötte en betydligt större armé från Österike. Det var stora förluster för Frankrike och till och med Napoleon skadedes, utav en kanonkula. Men Marengo böhöll lugnet genom hela striden och blev inte äns rädd när kanonkulan träffade Napoleons ben. Frankrike van slaget och Napoleon döpte sin hjältemodiga lilla hingst efter staden.
Napoleon och Marengo kämpade i många strider tillsammans. Marengo bar honom bl.a. både in och ur Ryssland, det var där Napoleons nederlag började. I Moskva förlorade Frankrike och de utmattade fransmännen började tröttna på allt krigande och vände sig emot honom. 1814 tvingades Napoleon avgå och flyttade till en ö i medlehavet, Elba. Av någon okänd anledning fick Marengo inte följa med utan fick stanna i stallarna i Paris.
Efter bara ett år återvände Napoleon till Frankrike och makten. Han vägrade vara kvar på Elba. Hans värsta fiender England och Preussen tvingade Napoleon ut i krig igen. Han mötte sina fiendearméer vid det stora slaget i Waterloo 1815. Marengo bar åter igen sin herre genom strid trots att han nu var 22 år gammal. När Marengo sårades i strid, byttes han ut mot en anna häst så att han fick vila. Slaget var förlorat redan den eftermiddagen och Napoleon flydde. Engelsmännen lyckades ta honom till fånfa och placerade honom på en ö utanför Afrikas kust, S:t Helena. Där dog han sex år senare.
Marengo däremot fick ett mycket värdigare slut. Han fördes till England där han orsakade stor uppståndelse. En general köpte hingsten och började använda honom inom avel. 1831 dog Marengo, 38 år gammal!
Kejsarens favorithäst
I antika rom var hästkapplöpning en populär, men farlig sport. Tre hästar spändes fast till en ranglig vagn. En utav kejsarens kapplöpningshästar, Incitatus, blev hans favorit.
Kejsare Caligula (12-41 efter Kristus) var en ökänd kejsare. Han sades vara sinnessjuk och med tanke på de galenskaper han gjorde kan det ligga något i det. Öknamnet Caligula som betyder "Lillstövlen", fick han när han som barn, gick utklädd som en miniatyrsoldat. Hästkapplöpning var en av de få saker som kejsaren verkligen tyckte om. En kusk, Eutychus, som kejsaren respekterade hade en vacker svart hingst i sitt stall. Hingsten kallades för Porcellus, vilket betyder "Lillgrisen".
I varje kapplöpningstävling deltog fyra olika stall, De Gröna, De Blå, De Röda och De Vita. Eutychus tävlade för De Gröna som var kejsarens favoritstall. Loppen gick inne på arenen mitt i Rom, Cirkus Maximus, och var över sju varv. Redan första gången Porcellus var med i ett lopp fick han vara vänsterhäst. Vänsterplatsen var den absolut viktigaste platsen, eftersom hästen där var tvungen att snävt kunna svänga runt de olika vändpelarna i varje hörn. Eutychus gjorde en riktig chansning när han satte en så ung och orutinerad häst där. Men chansningen visade sig vara ett lyckokast och de vann. Kejsaren blev överförtjust.
Direkt efter loppet gick kejsaren ner till stallet för att ta en titt på den nya underbara hästen. När han fick höra att hingsten kallades "Lillgrisen" blev han bestört och bestämde genast att döpa om hingsten. Hingsten skulle från och med nu Incitatus, som betydde "Snabblöparen". Dessutom bestämde kejsaren att från och med nu var hingsten hans. Eutychus skulle köra honom men skulle ha klart för sig att hästen stod under kejsarens beskydd. Eutychus kunde inte göra något annat än att infinna sig i att kejsaren tog hans häst.
För Incitatus innebar ägarbytet en del förändringar i hans liv. Kejsaren lät bygga ett eget stall åt hingsten gjort av marmor. Krubban var gjord utav elfenben och vattenhon utav guld. Ju knäppare kejsaren blev ju konstigare blev hans gåvor till Incitatus. Hingsten fick till slut ett eget hus med egna tjänare. Han blev dessutom romersk medborgare (vilket en del människor inte fick bli), senator och till och med präst! Incitatus fick även gå på konstiga middagsbjudningar hos kejsaren, där bjöds han på förgylld havre och stekt kyckling!
Kejsaren började även kräva att varje morgon Incitatus skulle starta skulle romarna vara knäpp tysta. Incitatus var tvungen att sova och de som förde minsta oväsen straffades med döden! Till slut tappade romarna tålamodet till sin sinnessjuka kejsare, han mördades av några medlemmar ur hovet. Det sägs att precis innan kejsaren dog skulle han utnämna Incitatus till konsul, den finaste befattning man kunde få i det gamla Rom. För Incitatus däremot slutade historien lyckligt, han fick äntligen återgå till att bara vara häst.
Berömda Hästar
Bukefalos
På 300-talet före Kristus levde Alexander den Store. Han var en grym militär ledare och blev historisk genom att ha skapat ett välde med hjälp av sitt kavalleri. Men han älskade sin häst över allt annat. Hästen hette Bukefalos och var en fantastisk hingst.
Legenden säger att det var en hästhandlare som kom med hingsten till kungen, Alexanders far Filip av Makedonien. Hingsten var den ända hästhandlaren hade med sig, men det var en mycket ståtlig hingst, men det var ohanterlig. Kungen skickade fram ryttare efter ryttare för att se om det var någon som kunde rida hingsten. Men ingan av männen fick komma i närheten av hingsten. Men Alexander, som var duktig med hästar tyckte sig veta varför hingsten betedde sig som den gjorde. Han sa till sin far att låta honom försöka. Om han lyckades skulle kungen köpa den, annars skulle Alexander själv köpa hingsten. Kungen kunde inte tro att hans femtonåriga son skulle kunna rida den bångstyriga hingsten.
Alexander hade iakttagit hingsten och sett att hingsten i själva verket var rädd för sin egen skugga, inte männen. När han skulle hoppa upp vände han hingsten mot solen. hingsten som inte längre kunde se sin egen skugga lugnade ner sig och Alexander kunde sitta upp och galoppera iväg. Väl tillbaka möttes Alexander av gapande munnar. Hans far sa att Alexander nog fick skaffa sig ett större rike, Makedonien hade räckte inte till för en sådan man.
Kungen köpte som överenskommet hingsten åt Alexander. Alexander lät döpa den till Bukefalos, som betyder tjur huvud. Bukefalos var med Alexander i varje strid och tillsammans var de oslagbara! Tillsammans erövrade de, de grekiska staterna till Egypten och vidare ända till Indien. Bukefalos bar Alexander tusentals mil hemifrån och Alexander dyrkade hingsten.
När hingsten var drygt 25 år gammal dog han under en strid i Indien. De stred mot stridselefanter och Bukefalos skadades dödligt. Alexander blev förkrossad och lät hålla en pampig begravning för hingsten. Han grundade även en stad döpt efter hingsten, där den dog. Idag heter staden Ghelam. 33 år gammal dog Alexander i Malaria men lämnade efter sig en blandkultur som kallas hellenismen.
// Hanna
