amateurriders

Tinuveil eller Tinne som hon kallades var min första medryttarhäst. Jag och en kompis hittade en annons på blocket om en två medryttarhästar, en b- och en c-ponny, 24 och 7 år gamla. Den gamla b-ponnyn var mamma till den yngre c-ponnyn som då var Tinne. Vi åkte dit för att titta på dem och min kompis som inte hade lika stor ridvana som jag fick testa Rispa och jag Tinne. Provridningen gick bra och vi bestämde oss för att ta hästarna, så vi skrev på ett kontrakt. Varje fredag och söndag åkte vi dit och red och pysslade med våra medryttarhästar, det var de bästa dagarna på hela veckan för mig. Hela veckorna gick jag och längtade tills det skulle bli fredag.

Men med tiden tröttnade min kompis och ville inte alls åka dit två gånger i veckan. Hon sa upp kontraktet och Steffi tog över Rispa. För mig blev det ännu roligare att åka till Tinne i och med att nu fick jag samtidigt spendera tid med min bästa kompis som delade ett lika stort intresse för hästar som jag. Vi bodde i princip i stallet fredagar och söndagar, det var en underbar tid. Vi red ut, busade, hoppade och hade riktigt roligt med hästarna. Dressyr fanns sällan på vårt schema även fast hästägaren ville att vi skulle rida dressyr en gång i veckan, inte då! Vi red ut och rejsade istället! Vi hade det underbart!

En av de saker vi hittade på sommaren 2007, var att rida på hästarna i hagen. Sitta upp utan träns eller sadel och se vem som kunde sitta kvar längst. Trillade man av, var det den andras tur. I och med att Risa var väldigt svår att fånga så turades vi om att rida på Tinne. Vi hade oerhört kul men det slutade med att Steffi flög rakt in i staketet och fick slog sig. Fats självklart kunde jag inte sluta skratta för det såg så otroligt roligt ut. Som tur var gick det över snabbt men vi bestämde oss för att det kanske inte var en så bra lek, haha. I alla fall vad jag minns.

Något vi också gjorde var att tävla. Två tävlingar ställde vi upp i tillsammans. Det första var en dressyrtävling. Pappa körde oss med transporten och självklart var hästägaren med. Vi skulle rida två program, LC:2 och LB:1. För mig blev det en katastrof. Jag blandade ihop programen, Tinne stannade och kissade, och det blev bara katastrof. Steffi däremot vann LB:1, de hade en lite mer lyckad karriär, haha!

Den andra tävlingen var en "lektävling" i hittarp. Dit kunde vi rida med hästarna, så där behövdes ingen skjuts. Men mamma och Steffis familj var förståss med men inte hästägaren denna gången. Vi skulle ställa upp i tre grenar, den vanliga hopptävlingen som var en LD. Vi skulle även vara med i maskeradhoppningen som gick ut på at6t hoppa så många hinder som möjligt innan tiden gick ut. Sen var det den sista grenen, stafetthoppningen, där man var i par och skulle få snabbast tid!

Hopptävlingen blev katastrof, Tinne vägrade på alla hinder en gång tills de lade ner hindrena. Rispa vägrade också två gånger och Steffi var ett hårsmån ifrån att flyga av en utav gångerna! Maskeradhoppningen gick bättre, där var hindrena på 50 cm och det hoppade Tinne gärna. Så vi hoppade allt vi kunde men hon smet förbi ett vilket resulterade i att vi fick ett hinder mindre än tvåan, som då var Steffi och Rispa. Så Steffi fick pris igen!

Stafetthoppningen gick väldigt bra, Steffi red först och även fast det blev en dålig överlämning så vann vi grenen! För övrigt var jag utklädd till cowboy och Steffi till punkare i stafetthoppningen.

Men mot sommarens slut tog vi beslutet om att sluta med hästarna, Steffi kände sig för lång på Rispa och tyckte synd om henne. Dessutom tyckte vi hästägaren var dum i huvudet. Hästarna hade nämligen medryttare varje dag och hon annonserade även ut dem som islandshästar! De var två russ! I slutet skällde vi mycket på hästägaren (som var en vuxen kvinna) och klagade på hur hon tog hand om hästarna. De fick t.ex halm istället för hö att äta! Det var med sorg i hjärtat som vi lämnade våra älskade medryttarhästar för att leta nya, större hästar. Nu har jag även hört att de har blivit avlivade eftersom hon inte hade råd att hålla dem.. Men jag vet inte om det bara är rykte.

På vintern efter vi hade slutat åkte vi och hälsade på dem, som vi väldigt gärna fick göra. Då fick vi såklart rida dem också, så vi åkte dit och tog hand om dem precis som vi hade gjort alla de dagar vi var där. Vi klädde ut dem i tomtekläder och red ut en sista runda någonsin med våra älskade hästar.